Någonstans i Kungsbacka..
..i en rondell, kom en brevbärare körandes.
Med sin ena sidodörr helt öppen.
Jag tyckte inte att jag reagerade så starkt där jag satt i väntan på att få köra in i rondellen.
Men killen i postbilen vinkade och hejade och såg jätteglad ut.
Gjorde han det för att jag, som pratade i telefon sa: Här kommer en postbil med dörrn öppen!
och han såg att jag sa nått i stil med: dörren är öppen! och att jag garanterat inte var den första som påpekat det för honom och därför så vinkade han glatt i ett försök att säga: Ja ja jaaaa, jag VET att dörren är öppen!!
Eller trodde han sig känna mig?
Eller, kände han på sig, djupt där inne i sitt postenhjärta att därborta, i den svarta Seaten, sitter en postis. Så jag vinkar. Hejj hejj! (hade vi nu vart i Sthlm hade han sagt: Tja tja!)
Skum kille.
He he ja jag måste erkänna att jag faktiskt säger Tja nuförtiden. Inte ok, jag vet. Men man blir som man umgås.
Tja!