SLADDISA

Under våran vecka i Kläppen, så kom fenomenet plumspapper på tal.
Är det egentligen bra eller dåligt?

Min första bekantskap med plumspappret var via min goda vän Emma Fallgren. Det var liksom hon som introducerade plumspappret i mitt liv. Och det, det är jag oerhört tacksam över.

Men vad är egentligen plumspapper för något? Och vad har det för funktion?
För VEM är egentligen plumspappret till för?

1. För den blyga:
Det mest självklara som ett plumspapper gör, är att förhindra ljudet av plumset av när korven når vattnet. Man behöver ju inte låta alla i hushållet få veta vad man egentligen gör inne på toa.

2. För den äcklade:
Skulle det vara så att man har väldigt snabbt och tungt bajs, så finns risken att plumset skvätter upp igen. Upp i rumpan (och för er herrar, upp på kulorna). Men plumspappret motverkar risken för nedvätta skinkor.

3. För den hygieniska:
Dessvärre efter ett toalettbesök så finns risken att man efterlämnar sig märken. Sk. skidmarks. Ni vet en rand längst ner i toaletten av rester som inte velat följa med i spolningen. Återigen så undviker du detta missöde med plumspapper.

4. För den förberedda:
Visst har vi alla hamnat i den högst prikära situationen, att när vi är klara med vad som ska göras inser vi att toapappret är slut! Närmsta rulle ligger då i något skåp, där man måste resa sig. Plumspappret är en slags försäkran om att det faktikt finns papper på rullen innan man sätter sig ner.

Så låt oss alla hylla plumspappret! Det är något för oss alla.
Det vardagliga fenomenet.
Hurra!



Ps. Jag tillhör kategori nummer 1. =)