Jag tror inte att jag är ensam...
Fast, jag tror inte att jag är helt själv.
Igår när jag hade vart och tänt stjärnan i sovrumsfönstret så precis när jag går ut ur sovrummet, känns det som om jag går igenom något. Det blev för en stund kallt och det kändes som en hinna runt mig.
Dessutom så hördes ett ljud, samma som när man hör elektrisitet.
Bara för en kort stund.
Men ändå.
Jag klev nog igenom någon kändes det som.
Lustigt nog är det såhär.
Området vi bor i heter Rydbergstorp.
Här låg en gård för längesen. Och han som bodde här heter Robert Rydberg.
De båda gatorna i vårt område heter Rydbergstorpsvägen och Roberts väg.
Vårt hus ligger tydligen exakt där gården låg.
Så möjligt är att det är Robert själv som vakar över sin gård?
Så när jag tänder ljuset på matbordet så tänder jag det för Robert.
För att hålla hans ande glad.
=)
Har ni spöken hos er?
Har nog inga spöken där vi bor. Men min farfar är född på en kyrkogård. Hans föräldrars hus låg på en kyrkogård. Undrar om där spökade?
JAA!! For ett par dagar sedan var jag ensam i huset. Gick sedan ut pa balkongen och skakade tacket for jag holl pa att badda rent. PANG sa blaser dorren igen, jag gar fram och kanner pa handtaget och det ar last. Vad gor jag? Jag ar pa en balkong utan telefon och nyckel. Jag kan inte klattra ner, jag kan inte hoppa ner, jag kan inte ropa pa hjalp for dorren dar nere ar ocksa last. Jag rycker, drar och sliter i dorren, men den gar inte upp. Jag borjar seriost att fundera pa att hoppa ner. Jag rycker, sliter och drar lite till i dorren. Den ar stenlast, den kan inte vara mer last. Jag svar och sager fula ord, ger dorren en tredje chans. Jag trycker ner handtaget forsiktigt och dorren ar upplast. VAD I HELVETE RENT UT SAGT??
Men det tar inte slut har. Jag gar in och fortsatter att stada, nar jag sedan har gatt in sa stanger jag dorren efter mig och laser den, det ar jag bergsaker pa!! Efter en stund hor jag nagot som slar, jag gar ut i korridoren och dorren ar oppen. VAD I HELVETE!? Jag stanger och laser den an en gang och det ar lika last den har gangen. Jag gar in pa rummet och sedan hor jag nagot smatter dar nere. Jag gar ner, ingen ar dar nere. Inga tecken pa inbrott heller och man hor om nagon gar in genom dorren sa det kan inte vara nagon som kom och sedan gick.
Sedan gar jag upp och in pa rummet igen. Tro inte att det tar slut har for det gor det inte. Tro fasiken att jag sedan ser en skugga ga i korridoren. Men det var ingen dar, jag var helt sjalv i hela huset. Var det ett spoke tro? TRO FAN DET!! Vad skulle det annars vara? En osynlig katt?? Skulle inte tro det!!
.....sa jag att någon slog min i huvudet på nyårsdagen? Jag skulle gå ut i köket och får ett slag i bakhuvudet, typ blir nedtryckt! Det va det läskigaste jag varit med om!
Ja, här är det påhälsning från andevärden. Ett tips, om man blir rädd eller tycker barar att det är otäckt så säger man snällt men med bestämd röst
- Tack för att du kom men nu vill jag att du lämnar mig ifred. Skulle det inte hjälpa så be dom gå mot ljuset, alltså hjälp dom att "cross over" till "andra sidan" . De kommer till dig utav en anledning och hälsar på, de vill ngt. De som vi vill kalla för "spöken" är oftas väldigt vänliga. De vill väl men de finns de som också är mindre vänliga. Dom har då "fastnat" i vår värld och vill inte gå över till andra siden. Anledningarna är många. En av dom är att de faktiskt inte vet om att de är döda. Därför kan det hjälpa om vi ger dom en vänlig hand och ber dom lämna och gå mot ljuset. alla har vi våra ledsagare. Dom finns för dig. Oss. En mkt härlig tanke! Lycka till!
