SLADDISA

Men efter en stund, i sömnen rullar han över på rygg och börjar känna sig själv försiktigt på halsen, eller huvudet. Kliar lite och är ganska yvig i gesterna. Sen tuggar han.

Inte så att han gnisslar tänder eller så. Utan han tuggar stort med öppen mun och tänderna slår ihop ljudligt.

Har frågat honom vid de tillfällena om det han äter är gott, men får inget vettigt svar tillbaka. Men han är aldrig helt okontaktbar. Ber jag honom att lägga sig på sidan för att sluta snarka så gör han det, utan protest, ibland med ett svagt förlåt.

Det är både roligt och skrämmande det där med sömn i olika stadier.

En vän till mig har sjungit barnsånger, pratat franska och fysiskt tagit tag i mig samtidigt som hon skriker "du får inte låna min bil". Allt i sömnen och hon minns inget av det.

Som tur är så har jag inga sådana lustiga egenheter för mig, vad jag vet. Ett och annat ord har väl hänt att man slängt ur sig. Men det har väl alla?

Eller?